söndag 13 november 2016

Sorg och glädje följs åt.

 
Så var det dags igen, Tinis födelsedag.
Ett helt år har gått sedan jag hade en dust med lantbrevbäraren, som inte tog med paketet.
Jag satte ut brickan i postlådan på fredagsmorgonen.
...och han kom upp på gården till oss, gick ur postbilen och...
Hjälp, sa jag till Kenneth, det är idioten!
Alltså samme man, som jag trätte på i fjol!
Han tog paketet och kom igen på måndagen och tog betalt för paketet!
Det Du!
Han måste fått en reprimand av chefen. 
 
Alltnogochemedan, paketet lämnade Torsta på fredagen
och var hos barnbarnet i Glasgow på tisdagen.
Förra året kom det tillbaka hit efter en månad.
 
Vad har Du skickat till Tinis, frågade lilla barnbarnet.
Böcker och te, svarade jag.
Vad tråkigt att få böcker och te, svarade hon.
Smaken är som baken...
 
Syjuntan träffades hos mej denna gång.
Då fick jag anledning att städa, putsa fönster och sätta upp andra gardiner.
Så skönt att komma igång med den förhatliga fönsterputsen.
 
Tände ljus på gravarna i allhelgonhelgen och på kvällen hade Fordonshistorikerna höstfest.
Det är besynnerligt att det ska spelas så HÖG musik!!!
Man vill prata och umgås med folk runt om men det går inte.
Hade ingen röst när jag kom hem.
 
I fredags var det begravning i Tyresö kyrka.
Vi visste inte om vi skulle komma fram, det hade ju snöat av bara den i Stockholm.
Packade med oss sand, snöskyffel och proviant men det gick bra.

Begravningar är inga muntra tillställningar men den här var jobbigare än någon annan.
Vi har delat barndom och uppväxt och släktskap.
Det var i alla fall skönt att jag hann besöka henne på sjukhusen.
Pratade gamla minnen och gener, som vi har fått, lika och olika.
Helt söndergråten när vi körde hem.
 
Sedan var det bara att ladda om.
Fest i traktorföreningen.

Maten är på G.

Valberedningen försöker övertala ordföranden!
 
Fars Dag idag och flaggan hissad.
Uppvaktade min pappa med en liten hyacint i kruka.
 
Denna fick Kenneth av sin dotter!
 
 
  


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar